Känns som om allting går ner i livet när det gäller hästar nu för tiden. Ena stunden har man den härligaste hästen man kan tänka sig, och sedan; borta... Vips är man alldeles för lång. Men jag har stannat hos Trixie eftersom hon är dräktig. Allting handlar ju inte om ridning.

Sedan kom Romeo. Gulleplutten som jag är rädd för att växa ur.

Och Nimbus. Hästen som kunde blivit som min egen. Jag hoppades ALLDELES för mycket. Var jag dum eller nåt? Klart jag visste att det aldrig skulle gå.

Och då Casanova som jag var hos i söndags. Tror inte att det kommer bli något med honom heller. Han är en ex galoppör. Engelskt fullblod. En bomb med andra ord. Han är en super trevlig häst. Men han är så stor så att jag nådde knappt upp till att sadla eller att ta av sadeln. För stor helt enkelt. Jag kommer aldrig klara av honom på egen hand. Vet inte vad jag ska göra.... Fortsätta leta? Stanna kvar hos Trixie tills fölet kommer? Sluta leta, ta en paus och stanna hos Romeo?

Nu tänker säkert ni: vadå, du har ju massor med alternativ?
Men det har jag faktiskt inte. Snart kommer jag vara för lång för Romeo, eller inte få rida honom. Jag och Amanda motionerar honom för att vi är en av den ända erfarna som fortfarande kan rida honom...

Nu fick jag lätta på hjärtat. Ska nu sova och vakna upp till en ny dag imorgon.
- madde